Tillskott i familjen
Jag och Alice har utökat vår lilla familj med ytterligare en varelse, en liten kattunge som vi väntat på i 6 veckor nu. Så i torsdags var han stor nog att komma flytta från mamma och syrran och komma hem till oss. Han tycker förstås att Alice är ett läskigt monster, och han fräser om hon kommer för nära, men det går bättre och bättre hela tiden. Alice är iaf inte lika svartsjuk på honom som jag trodde att hon skulle vara. Och han är så grymt gosig, så dom kommer nog komma överens snart. Än så länge tyr han sig till mig och gosar sönder.
Jag var till Alvesta förra helgen på spelträffen. Shit, vad kul det var att träffa Gruffen, och han var precis likadan i verkliga livet som han är när man snackar över internet. Iofs hade jag inte förväntat mig något annat heller, men en del spelar ju verkligen en annan person på nätet, som vi har märkt innan.......
Sen var det ju såklart en del andra roliga, härliga människor där också. Bland annat så kom en kille från Göteborg som jag inte pratat med på några år nu, men vi hade mycket kontakt innan. Var skitkul att träffa honom.
Sen så träffade jag "någon" där också... Han fick mig lite på fall där under lördagskvällen och han verkade falla rätt ordentligt han också. Så nu har vi snackat massor sen i söndags och på onsdag kommer han hit för att träffa mig och stannar några dagar. Längtar mig halvt fördärvad, är så förvirrad så jag börjar likna Mia ;) och det pirrar i magen mest hela tiden. Så vi får väl se vad det leder till. Han är iaf grymt snäll, trevlig, smart, rolig, go och han får mig att må så bra. Självklart så har jag ju mina hjärnspöken, det vet ni som känner mig, men jag gör mitt bästa för att inte lyssna för mycket på det utan se vad som händer istället. Håll tummarna för mig. ;)
Tankar, tankar, tankar
Det är så skumt, sista tiden har jag mått rätt bra, sovit ordentligt och bara njutit av att leva. Men så senaste dagarna har tankar och funderingar kommit krypande och nådde sin kulmen igår. Gick och la mig i tid eftersom jag skulle upp idag, men inte kunde jag somna inte. Låg och vred och vände mig till halv fem imorse när jag äntligen slocknade.
Gissar att det är en blandning av spänning och ångest inför helgens fest. Ska ju iväg till Alvesta och träffa lite arenanspelare, bl a min kära gruffis. Ska bli så kul att äntligen träffas efter att ha spelat ihop i fem år nu. Samtidigt så kommer min sociala fobi fram och ger mig ångest, både över resan dit när jag ska åka tåg, med byte i Göteborg (massa folk) och så en massa främlingar på träffen. Iofs tror jag träffen kommer gå bra, det är ändå rätt tryggt att känna såpass många av dom som kommer.
Sen kämpar jag lite med min destruktiva historia just nu, den kallar på mig och lockar mig att trilla tillbaka i gamla mönster så det krävs mycket energi för att kontrollera funderingarna och inte falla för frestelsen eftersom jag vet att jag bara skulle må dåligt av det i slutänden.
Men, det är bara att kämpa på, och jag ska ha en grymt kul helg iaf. Åker på fredag morgon och kommer hem igen söndag kväll. Sen blir det antagligen ett möte med handläggaren från försäkringskassan och min psyksköterska på måndag. Får se vad det blir av det.
Imorgon kommer Mia och Josefine hem igen från Norge efter att ha varit borta i 1½ vecka. Har faktiskt varit rätt skönt att vara ensam men nu längtar jag riktigt mycket efter dom. Ska sno ungen och bara krama på henne i någon timme imorgonkväll har jag tänkt. =)
Hoppas ni har det grymt bra, det är ni värda.
Vad säger man?
Världsklass! (Vet inte varför, men det lät bra.)
Vet fan inte vad jag ska skriva om heller.
Fästingar! Jäkla Alice är en fästingmagnet, så jag jag fick en fästing av henne häromdagen. Inte snällt. Så hon är lite bannad från sängen ett tag nu.
Idag kommer Josefine, sen ska Mia ha henne i två veckor. Och så överger dom mig för Norge, i en och en halv vecka. -.-
Jäkla stil. Jaja, får passa på att gosa med lillfisen så mycket som möjligt innan hon åker.
Mycket nu
Det känns som att det händer något hela tiden nu, och det är inte negativt för en gångs skull. Iofs händer det väl kanske inte så mycket egentligen, men det är iaf tillräckligt för att jag ska vara helt utslaget trött när det närmar sig midnatt. Så det har inte blivit så många "vaken hela natten"-nätter på senaste tiden.
Jag har fått hit min cykel nu som blev kvar hos mamma i flytten. Så när hon och Ingemar ändå skulle hit på dop så kom dom förbi med min cykel och lite annat som blivit kvar. Jättekul att träffa mamma efter så lång tid även om det inte blev något långt besök.
Sen jobbar jag rätt mycket på min sociala fobi nu, utsätter mig för att träffa nya människor eller människor överhuvudtaget. Jag har varit på städ- och kryddparty och haft ett sånt själv också. Spenderar mycket tid ute på gården med grannarna. Jag har varit inne i Karlstad och storhandlat. Och där var mycket folk. Men det går rätt bra iaf, har inte fått så mycket panik, men färdtjänsten är guld.
Samtidigt har jag ju rätt ont för det mesta. Det hör väl ihop, ju mer jag gör, desto ondare har jag. Men men, det är bara att göra det bästa av det. Jag är inte lika deppig iaf.
Omvälvande
Jo, senaste dagarna har minst sagt rört om i grytan som är mitt liv.
Häromdagen fick jag, som de flesta av er redan vet, veta att Sonny som jag aldrig träffat men förälskat mig i och väntat så länge på, är 58 år gammal och har ljugit om precis allt i 4 år. Och jo, jag hade det väl på känn, det har varit så mycket undanflykter och bortförklaringar, men det kändes ändå rätt skönt att äntligen få veta och få avsluta. Sen känner jag mig ju såklart dummare än tåget som gått på det under så lång tid. Sen har jag så svårt att förstå hur någon kan leka med en annan människas känslor under så lång tid. Men han är väl en sjuk person gissar jag. Besviken över att alla drömmar jag byggt upp över vad som kunde ha blivit ryckts bort, arg över hur han betett sig, ledsen över att jag varit så blåögd och ändå glad och tacksam över alla gånger han faktiskt fått mig att må bra. Och redo att borsta av mig smutsen och gå vidare. Det berör mig faktiskt inte så mycket som jag trodde det skulle göra, men det var väl för att jag hade vissa föraningar.
Jag har också blivit genomförkyld, med ont i öronen, hosta, rinnande nos och feber. Så det blir inget dop för mig i helgen. Hade varit kul att vara där och se lilla kusinen döpas, men det är inte värt att smittas och jag går inte alltför långt från sängen just nu.
Igår började jag lyssna på en ljudbok, Magdalena Graafs Det ska bli ett sant nöje att döda dig, och jäklar vad förvånad jag blev. Jag hade ju fått uppfattningen att hon bara var en blondin med köpta tuttar som gillade rampljuset, visst, jag hade väl en liten aning om att det fanns mer därunder men inte ens i närheten av det som framkom i boken. Det var en så målande berättelse om hennes liv med en misshandlande man och hennes flykt för att överleva. Och vissa delar kände jag igen så grovt, de delar där hon beskriver den här känslan av att vara värdelös, ful, oduglig osv. Den känslan kämpar jag fortfarande med dagligen, och särskilt osäkerheten över mig själv, vad jag duger till, hur någon skulle kunna vilja älska mig osv. Men kan hon överleva att få ett pris satt på sitt huvud, den misshandel hon genomgått och byggt upp en självkänsla igen, så nog fan kan jag göra det också.
Det är bara att kämpa på.
Ja, jag ska bara bli frisk igen först förstås. =)
Glad påsk
Nu har det gått sådär lång tid igen sen jag skrev något. Det har varit en blandad tid senaste 11 dagarna. Jag har mått dåligt och jag har mått bra och jag har blivit förkyld och jag har glömt att sova och sovit jättemycket om vartannat. Min galna vän Mia har varit här, bott här, i två veckor. Bara gått hem och matat kaninen i stort sett. Vilket nog fortfarande är en bra grej. För när jag är riktigt nere så drar hon ut mig iaf och tvärtom. Vi har påskhandlat, påskägg till Josefine och påskmat till helgen. För nej, det blir inget av för mig att åka upp till släkten i påsk heller, det finns helt enkelt inget utrymme för det rent ekonomiskt. Men påsk blir det iaf. Ska köra Janssons frestelse och helgskinka på lördag (Mia och Josefine får potatisgratäng istället) och på söndag blir det inkokt lax, potatis och den goda såsen. :P Jag längtar redan.
Häromdagen fick Mia en idé här mitt i natten, därav att jag kallar henne galen, mitt i natten kom hon på att hon skulle klippa av sig håret. Så hon tog med sig köksaxen in i badrummet och började klippa och sen fick jag ta över och jämna till lite. Så nu har gått från lite längre än axellångt hår till att ha som längst 21 mm långt hår. Iofs var det välbehövligt, för hennes hår var verkligen slitet.
Jag har mer psoriasis än någonsin just nu och ändå sköter jag det bättre nu än jag gjort någon gång sen jag fick det. Jag smörjer in mig dagligen osv, men det kommer bara mer och mer prickar överallt. Hårbotten är full med eksem, händerna likaså och ja, överallt på kroppen. Vet inte vad jag gör för fel egentligen, för så dåligt mår jag inte psykiskt nu. Iofs tror jag ju att jag har någon infektion på gång i kroppen, men jag vet inte. Får hoppas det blir bättre snart iaf.
Och Alice, min goa lilla tjej, är så mammig just nu. Hon bara gosar hela tiden. Ligger så nära som möjligt i sängen, ligger helst i mitt knä i soffan, står jag i köket så kommer hon trycker huvudet mot mitt lår för att få gos. Och för en gångs skull så bryr hon sig knappt om Mia. Jag vet inte vad det är med henne, men det är väl bara att njuta av kärleken hon sprider just nu.
Nu är det dags att försöka sova lite igen, Josefine kom idag så det blir nog lite påskpyssel på dagen imorgon och sen ska dom sova här imorgon natt, eller ja, det blir väl inatt egentligen efter det redan är fredag nu. Så vi ska ha fredagsmys och äta våfflor och så. Mys. Sen blir det påskparad på lördag förmiddag.
Känns som att jag mest bara svamlar nu, men om ni orkat läsa ända hit så, Glad påsk på er! Hoppas ni får en skön helg med en massa godis, god mat och söta barn.
Arg och okontrollerad.
Jag har en underbar helg med Mia och Josefine, den lilla gosungen är ju så skön. =) Sen att jag har mens och därav noll tålamod, en halv millimeter lång stubin och ett ruskigt dåligt humör, ja, vad gör man åt det? Jag försöker, ja, jag försökte verkligen att vara så glad som möjligt, det gick rätt bra i fredags, lördagen blev nog lite katastrof. Men jag tror inte Josefine märkte så jättemycket av det iaf. Mia märkte det ju, men så är ju hon bättre på att läsa av mig också såklart. Det blev iaf en tidig kväll i fredags, la mig vid midnatt efter att ha tittat på Alvin och gänget med Josefine och Mia och sen suttit vid datorn en stund efter det. Och sömnen behövdes, för jag hade inte sovit mellan onsdag och torsdag och inte direkt mycket natten efter det heller. Så jag somnade i tid och vaknade halv nio på lördagsmorgonen. Och som ni vet så är jag inte människa om jag går upp så tidigt. Så jag fick ge upp mitt på dagen, gå och lägga mig och försöka vakna på rätt sida nästa gång. Usch, hatar när jag inte kan kontrollera humöret. Eller ska jag vara ärlig så hatar jag när jag inte har kontroll punkt slut.
Vi skulle baka idag och shit vad svårt det var. Först när Mia och Josefine skulle blanda ihop degen, för jag med mitt humör tyckte det var lika bra att jag inte var med då eftersom jag vet vilket grymt kontrollbehov jag har i köket med att allt ska göras på mitt sätt. Så jag låg i sovrummet och vred och vände på mig och våndades över det jag hörde från köket. Och sen när vi skulle baka, vi gjorde hallongrottor, och då ska det ju göras bollar först och sen en grop i dom som sylten ska i osv. Och det är inte helt lätt för en trött femåring att göra det i perfekta bollar i samma storlek hela tiden. Så Josefine gjorde på sitt sätt och jag bet ihop och blundade. Var kommer egentligen det där kontrollbehovet ifrån? Jag har inte alltid varit sån ju. Undrar om det beror på att jag tappat så mycket kontroll på andra saker som minnet, psyket, ångesten osv. Kan vara så.
Här är en bild på Josefine och Alice, när dom ligger och myser i soffan, från förra gången Josefine var här.
Sen lyckades jag ju riktigt bra natten mellan fredag och lördag när dom sov här. Josefine låg i mitten av sängen, som klistrad mot mig och då flyttar jag så klart på mig eftersom jag inte är van vid det. Så jag vaknade på morgonen med ont i högerarmen. Började röra på den och märkte att jag hade stoppat in handen mellan svanken och madrassen för att inte armen skulle åka i golvet eftersom jag låg längst ut på sängkanten. Och tydligen hade jag legat så under många timmar. För attans vad ont den armen och axeln har gjort under dagen. Och det blev bara värre och värre. När det blev kväll här så hade jag så nedrans ont så jag har fortfarande inte ens funderat på att sova för det gör för ont. Det onda sitter vid nyckelbenet och skulderbladet och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Har knappt kunnat lyfta armen utan att svära av smärtan. Så nu sitter jag här igen och har varit vaken hela natten. Och jag som nästan hade vänt dygnet rätt där en stund. Aja, får hoppas axeln blir bra fort så jag slipper vara grinig av det också.
Ja, dessutom har jag fuskat lite i helgen nu med godis och dricka. Jag blir ju så hemskt chokladsugen när jag får mens och då hittar jag dessutom alla möjliga ursäkter för att få dricka någon colaburk. Och jo, jag kommer att äta upp chokladen under söndagen och dricka upp colan med. Men sen på måndag är det stopp igen. Nu får det vara nog.
Jag ska nog lägga mig i sängen nu iaf och läsa lite i min bok som jag fick av Marielle i födelsedagspresent. Tack så hemskt mycket, den är ju riktigt bra. =) Och har jag tur så kanske jag somnar en stund också. =)
Försöker
Nu var det länge sen sist, men det händer faktiskt saker här inom de fyra väggarna. Jag har tex inte druckit cola sen i lördags, eller jo, en halvliter i tisdags, men i jämförelse med innan så är det ingenting. Och jag har inte ätit något godis sen i fredags. Både jag och Mia har lagt av så vi stöttar varann och försöker uthärda bara. Men usch, det är jobbigt. Särskilt som jag ska få mens typ imorgon, då är man ju mest chokladsugen ju.
Jag har mått lite bättre nu i veckan, var till psyksköterskan i onsdags och snackade igen och ja, det känns fortfarande helt okej med henne. Det kommer fram en del vettiga saker och idéer så jag kan inte klaga. Ska tillbaka om två veckor igen.
Jag kör med mina babysteps i det jag ska göra om dagarna. Känner mig misslyckad ena dagen och rätt okej den andra, det är en liten bergodalbana med kampen mellan mitt tankesätt och logiken. Jag vet att rent logiskt att jag tänker fel, men jag kan inte sluta jämföra det lilla jag gör med allt som är vardagsmat för andra och då blir det att jag känner mig misslyckad. Men jag försöker se det lilla jag gör som den prestation det faktiskt är, för mig.
Trött
Trött, irriterad, seg, rastlös. Har nog helt enkelt sovit för lite. Kunde inte sova i natt, så jag somnade först vid åtta imorse. Sov till tre på eftermiddagen. Var grymt skönt att kunna sova mer än 4 timmar utan att äta sömntabletter.
Har iaf haft världens goaste Josefine här idag några timmar. Hon är så skön, sitter och leker med mina gamla barbie och pratar för sig själv med dockorna. Sen säger hon till ibland när det är något hon undrar över eller något klädesplagg hon inte får på eller av dockan. Så skönt med barn som inte är beroende av att underhållas så fort dom ska leka lite. Sen ringde Josefine mig ikväll och frågade om inte hon och Mia kunde få sova hos mig imorgon och jo, det kan dom visst få. Så imorgon blir det Wii-spelande, fredagsmys, våfflor och sova över. Ska bli riktigt kul.
Och nu ska jag strax sova så jag är på humör för lilltjejen imorgon.
Små, små steg.
Dagens motto: Babysteps. För som min kloka storebror sa, jag kan inte sätta upp så stora mål direkt. Jag måste börja med de små sakerna. Jag brukar ju sätta upp gigantiska mål som helst ska ha varit uppnådda förra veckan och det fungerar inte.
Så dagens "to do-list" består av att klippa Alice's tasshår, ta en promenad med henne, dammsuga och laga middag. Jag vet, det låter som ingenting, något man gör på en pisskvart för en frisk människa, men så är jag inte frisk heller.
Jag fick iaf sova rätt bra i natt, men har drömt massor och sovit oroligt.
Och snön den bara öser ner, iofs i små flingor nu, men jag vill ju ha vår nu, nyss, helst förra veckan ;)
Tack alla mina vänner som är helt underbara och bara stöttar och uppmuntrar, ni är guld.
Just det, jag har rensat lite bland de som kan se mina anteckningar på facebook också, så alla "vänner" jag har där inte kan se mina blogginlägg. Utan det är bara en utvald lista som får upp det på sin logg. Hoppas det funkar också =) Jag menar, visst, vem som helst kan ju gå in här och läsa, men alla behöver ju inte få upp länken på facebook dagligen.
